År 2001 föddes en häst vi namn Simone Garland. Simone var då tänkt att bli trav häst och sattes i träning när hon var 2 år. Jag vet egentligen inte så mycket om denna hästs bakgrund men forskar fortfarande om det. Hon kom till mig år 2012 så jag har nu haft henne i ett år. Simone är en av dom mest underbara hästar jag har träffat och när jag fick reda lite på hur hennes liv sett ut innan jag köpte henne kan man undra hur hon kan vara den underbara häst hon är i dag. 
 
Simone sattes alltså i travträning som 2 åring. Hon har en bra stam och egentligen vet jag inte riktigt varför hon aldrig startade i något lopp. Vad jag har fått reda på så har hon gått premie och kval lopp men inget annat vilket jag tycker är konstigt då alla som ser henne tycker hon har en fin exteriör och det där extra som en travare ska ha en stor bakdel (motor) där bak. Jag själv har ridit lite monte på henne här hemma och hon absolut älskar att få springa så frågan är varför startade hon aldrig. 
Det är nog ett mysterium som jag aldrig kommer att lösa. 
 
Efter sin korta travkarriär som knappt hade börjart togs ett föl på henne vid namn Singoela night. Efter att hon fått fölet så fick Simone inte så mycket omvårdnad och hade det tufft ett tag. Jag själv kan inte riktigt förstå hur man kan göra så mot en så underbar häst eller någon häst överhuvud taget. Simone var alltså vanvårdad när hon jag köpte henne av hittade henne. Hon tyckte alltså så synd om henne att hon köpte henne. Att jag står här med denna underbara häst idag är av ren tur då jag egentligen skulle köpt en annan häst.
 
 Jag fick alltså hem Simone år 2012 och jag kände mig grymt lycklig. Att få äga en så fin häst och att känna att hon verkligen kom till att få det bra nu. Alla som ser henne i dagsläget ser på henne att hon stortrivs. Jag har en helt annan häst än när jag fick hem henne och som vi har jobbat. Det jag är mest stolt och lyckig över är det band som jag och Simone har just nu. Att kunna känna att jag litar fullt ut på henne och hon på mig, det är nog det starkaste band jag har känt med en häst. 
 
Vi har haft några problem och tankarna har varit på mörka håll ett antal gånger. Först var några veckor efter att jag hade tagit hemma henne så skulle hon skos. Det var nog något av det värst både jag och min hovslagaare hade sett och vi förstod snabbt att hon hade upplevt något fruktansvärt i samband med skoning någon gång. Att känna denna räddslan som hon visade var hemskt. Att stå och titta in i min hästs ögon och se paniken hon hade och nästan känna att hon skrek " ta mig här ifrån" var inte roligt. Vi har arbetat med det nu och hon är absolut bättre och litar mer på oss som håller på med henne. Vi har fått många påpekningar att hon någon gång farit illa. Att en häst inte kan vara så utan att något har hänt. Min hovslagare bad mig kolla upp om hon kanske hade ont någonstans så det gjorde jag bara några dagar efter. Slutsatsen av det var att hon tycket att jag absolut inte skulle rida häst och hon tyckte att om hon fortsatte så som hon gjorde så var det bäst att avliva henne. Tankarna snurrade runt ganska mycket då och jag undrade hur detta skulle sluta. Trots att jag bara hade ägt henne i några veckor så så kändes det som att hela världen rasade samman. 
Vi väntade i ett par veckor och hon gick på behandlingar varje vecka om i hopp på att hon skulle bli bra. När vi började behandlingen var Simone nästan 1 cm lägre i hela sin högra sida alltså var hon helt sned. Jag fick då reda på att det ända som hade kunnat orsaka detta var att hon en gång i tiden hade gått omkull riktigt illa. Efter en månads behandling såg allt mycket bättre ut hästen hade rakat upp sig och såg mycket bätter ut. Dom som var ute och kollade henne sa att hon kanske skulle bli en bra skogsmulle/promenad häst då det skulle bli det arbetet hon klarade av. Vi följde deras råd och vi levde mysigt med en massa skritt turer i skogen men det kändes som att hon ville mer och vi bad hon som behandlade henne komma tillbaks och titta när jag red henne ett pass i paddocken. Efter ridpasset fick jag godkänt att träna henne normalt. I dagens läge är simone en underbar häst som älskar att bli riden. Hon är fortfarnade grön i ridningen och väldigt osäker med ändå helt underbar. 
 
 

Kommentera

Publiceras ej